Företagsvärlden är vägen till lönsamhet, menar Gomez, men kanske bör man inte be AI att vårda människor ännu.
Den senaste tidens framsteg inom AI och språkmodeller har öppnat upp för helt nya möjligheter och tillämpningar. Men i takt med att förväntningarna ökar, så uppstår också frågor om huruvida tekniken verkligen kan bära den tyngd som läggs på den. I denna artikel kommer vi att utforska dessa frågeställningar genom att intervjua Aidan Gomez, VD för AI-företaget Cohere.
Till skillnad från många andra AI-företag som fokuserar på konsumentprodukter, så har Cohere valt en annan väg. Deras huvudsakliga affärsmodell är att leverera AI-lösningar direkt till företag och organisationer. Gomez menar att detta ger dem en tydligare väg mot lönsamhet, då företagsvärlden tenderar att vara mer villig att betala för lösningar som verkligen adderar värde.
Samtidigt innebär detta ett behov av att skala ner modellerna och anpassa dem för att kunna köras effektivt och kostnadseffektivt i företagsmiljöer. Gomez förklarar att Cohere lägger stor vikt vid detta, och att de hellre bygger modeller som är bättre anpassade för företagsanvändning än att enbart fokusera på storlek och prestanda.
Trots de stora möjligheterna med AI, så finns det även en hel del utmaningar och risker att ta hänsyn till. Gomez lyfter fram frågor kring kontroll och säkerhet som centrala. Han menar att även om modellerna blir allt bättre, så finns det fortfarande situationer där mänsklig övervakning är nödvändig. Som exempel nämner han att AI än så länge inte bör användas för att förskriva mediciner utan läkartillsyn.
En annan utmaning som Gomez belyser är risken för desinformation och manipulation. Med AI:s kapacitet att generera övertygande innehåll i stor skala, finns det en risk för att det utnyttjas för att sprida falsk information och påverka den allmänna opinionen. Gomez menar dock att detta går att motverka genom mänsklig verifiering av konton och källor.
En av de mest fundamentala frågorna som Gomez ställs inför är huruvida språkmodellerna verkligen kan leva upp till de högt ställda förväntningarna. Visserligen har utvecklingen gått snabbt, men det finns fortfarande en hel del luckor och begränsningar. Gomez erkänner att hallucineringar (där modellerna helt enkelt hittar på fakta) fortfarande är ett problem, även om det successivt blir bättre.
Trots detta uttrycker Gomez en stark tilltro till att tekniken kommer att fortsätta utvecklas och så småningom överkomma dessa hinder. Han pekar på liknande scenarion tidigare där kritiker har ifrågasatt modellernas förmåga, bara för att sedan bli motbevisade av ny teknisk utveckling. Gomez tror att vi kommer att nå en punkt där AI-modellerna blir mer pålitliga än människor inom vissa avgränsade områden, även om en fullständig tillit kanske dröjer ytterligare en tid.
Sammanfattningsvis erbjuder Aidan Gomez en intressant inblick i AI-världen, med både möjligheter och utmaningar. Hans fokus på företagslösningar kan visa sig vara en mer hållbar väg än många konsumentinriktade AI-produkter. Samtidigt understryker han vikten av att hantera riskerna och inte överskatta teknikens mognad. Med rätt angreppssätt tror Gomez att AI kommer att kunna uppfylla många av de förväntningar som ställs på den - om än inte alla på en gång. Det återstår att se hur denna tekniska revolution kommer att utvecklas, men en sak är säker: debatten om AI:s roll i samhället har bara börjat.
