I en värld full av debatter och motstridiga åsikter kan det vara svårt att urskilja vad som egentligen är sant. Hur avgör vi vad som är fakta och vad som bara är en åsikt? Denna fråga har länge sysselsatt filosofer och tänkare, men kanske är det dags att se på saken ur ett nytt perspektiv. Istället för att fråga oss vad som är sant, borde vi kanske fråga oss vad som är användbart?
Traditionellt har filosofin ofta rört sig i abstrakta sfärer, där man diskuterat begrepp som sanning och verklighet utan direkt koppling till vår vardag. Men redan i början av 1900-talet bröt den amerikanske filosofen William James ny mark med sin pragmatism. Han menade att vi istället bör fokusera på vad som faktiskt gör skillnad i praktiken.
Tänk dig till exempel den till synes oskuldsfulla frågan "Älskar du mig?". Vid första anblick kan detta verka som en enkel fråga om känslor, men James skulle argumentera för att den egentligen är meningslös om den inte kopplas till konkreta handlingar. Vad betyder kärlek om den aldrig tar sig uttryck i verkligheten?
Ett mer givande samtal skulle istället kunna vara: "Du säger att du älskar mig, men du ger mig aldrig blommor". Här har vi plötsligt något konkret att diskutera - en förväntning som kan uppfyllas eller inte. Det är i dessa praktiska uttryck som kärleken blir verklig och meningsfull.
Ett lysande exempel på hur sanning växer fram ur användbarhet är vetenskapen. Det vetenskapliga samfundet har enats om att deras mål är att studera hur världen fungerar, och deras föredragna metod är nullius in verba - "på ingens ord", vilket innebär att man inte blint ska lita på auktoriteter utan själv pröva allt.
I vetenskapen handlar sanning om förutsägelser - vad kommer vi att observera när vi utför ett visst experiment? När vi säger att massa böjer rumtiden menar vi egentligen att det finns platser i rymden som är så mörka att inte ens ljus kan undkomma, och att våra teleskop därför bör observera total mörker på dessa platser.
Hur relaterar då vetenskapliga förutsägelser till användbarhet? Om jag gör en förutsägelse X och du gör en förutsägelse Y, har jag en fördel om min förutsägelse stämmer bättre överens med vad experimentet visar. Användbarheten ligger i den potentiella tillämpningen. Teorin om allmän relativitet är "sann" eftersom den i slutändan möjliggjorde för oss att bygga saker som GPS-satelliter.
Men vad händer när teorier visar sig vara felaktiga? Kritiker pekar ofta på historiska exempel som Ptolemaios epicykler, som gjorde korrekta förutsägelser men inte korrekt beskrev verkligheten. Men vilken teori beskriver egentligen verkligheten? Vad är verkligheten överhuvudtaget?
Här hamnar vi återigen i cirkelresonemang kring definitioner. Verkligheten är helt enkelt en samling av allt som påverkar oss (eller potentiellt skulle kunna påverka oss). Och det enda sättet för oss att definiera den är genom våra verktyg och modeller. Modeller av verkligheten som fungerar är verkligheten, ett koncept känt som modellberoende realism.
Newtons lagar slutade inte fungera (eller vara användbara) bara för att Einstein föreslog relativitetsteorin. Einstein utökade helt enkelt vår repertoar av verktyg för att interagera med verkligheten.
Även om sanning inte existerar oberoende av dess nytta betyder det inte att den är subjektiv. Du kan inte bara tänka att du kan flyga och hoppa ut genom fönstret. Verkligheten kommer att ingripa och sanningen kommer att framträda genom användbarheten av teorin att oavsett hur hårt du tänker kan du inte framkalla flygförmåga ur tomma intet.
Frågan "Kan du flyga?" är egentligen "Kommer du att överleva om du hoppar?" i förklädd form. Sanningen här är en förutsägelse som gör det möjligt för dig att få vad du vill i livet (vilket i det här fallet är att inte dö).
Alla våra sanningar grundar sig till slut i vad de gör med världen vi lever i. Symboler kräver förankring i den verkliga världen, ett koncept känt som symbolförankringsproblemet. Utan förankring är ord bara tomma ljud.
Låt oss återvända till den ursprungliga frågan: Är språkmodeller (LLMs) intelligenta? Låt oss omformulera den:
Se, ord som "intelligens" spelar ingen roll. I bästa fall är de pekare till verktyg, hypoteser och modeller som man kan välja att använda för att öka chanserna att få det man vill ha.
I en värld där åsikter ofta krockar och sanningar verkar relativa, kan det vara frestande att ge upp jakten på kunskap helt och hållet. Men istället för att fastna i abstrakta diskussioner om vad som är "sant", bör vi kanske fokusera på vad som faktiskt gör skillnad i våra liv och i världen runt omkring oss.
Genom att omformulera våra frågor från "Är detta sant?" till "Är detta användbart?" kan vi skapa en mer pragmatisk och konstruktiv approach till kunskap och förståelse. Detta synsätt hjälper oss att:
I slutändan handlar det inte om att förkasta idén om sanning helt och hållet, utan om att inse att sanning och användbarhet ofta går hand i hand. Genom att fokusera på vad som faktiskt fungerar och gör skillnad i praktiken kan vi skapa en mer konstruktiv dialog och driva utvecklingen framåt på ett meningsfullt sätt.
Så nästa gång du ställs inför en komplex fråga eller en het debatt, ta ett steg tillbaka och fråga dig själv: "Vad är det egentligen som är användbart här?" Du kanske blir förvånad över hur detta enkla perspektivskifte kan öppna upp för nya insikter och lösningar.